Att Vara Uppfödare…

Vår familj har haft valpkullar så länge jag kan minnas. När jag var ung hade vi blandras-valpar av Border Collie/Working Kelpie med jämna mellanrum och dessa valpar blev extremt populära bland renskötare inom Sápmi, vi sålde dessa valpar till både Sverige, Finland & Norge…

Så, man kan säga att jag har varit ’uppfödare’ i hela mitt liv. Jag har lekt med valpar, älskat dem och uppfostrat dem så gott jag kunnat under deras tid hos oss. För det är nämligen så, direkt du funderar på att ta en valpkull så är du en uppfödare… Förr så lade min familj inte mycket tid på planering, men ändå producerades det några extremt trevliga och välkända vallhundar… Tiderna har dock förändrats något, jag har blivit äldre, och tagit steget in i den ”renrasiga” hundvärlden. Och för att göra ”rätt här” måste det läggas ner enormt mycket tid på planering, dokumentering & övervägande. Kanske i vissas ögon överdrivet mycket dokumentering, men idag är det näst intill ett krav för att man skall uppfattas som en seriös uppfödare. Men vem bestämmer vem som är seriös? Och vad ska man leta efter, är det mängden titlar på föräldradjuren? Eller mängden tester som de genomfört? Eller mängden pengar som spenderats på att importera/köpa just dessa hundar? Här har jag tänkt gå igenom några för mig viktiga punkter vad gäller uppfödning. Speciellt vad som gäller inom vår ras Australian Shepherd.

VEM ÄR SERIÖS?
Detta är en fråga jag stött på många gånger genom dessa elva år med denna ras. Jag har fått kommentarer som ”du framstår som väldigt seriös när du avstår att ta kullar på alla dina importer” eller typ ”du är o-seriös som funderar på att para en HD belastad Australian Shepherd”. För mig är sådana kommentarer meningslösa, och jag lägger inte längre någon tid på att fundera på innebörden av dem. Jag tror nämligen att alla som håller på med denna ras är, i sina ögon, helhjärtat seriös

DET PRATAS MYCKET…
Jag upplever att det pratas mycket inom denna ras, och rykten har lätt för att uppstå. Enligt min uppfattning så har det lätt hänt att otäcka, och osanna, rykten har startats om vissa uppfödare och hundägare på grund av personliga gräl. Med tiden har jag lärt mig bättre och om jag hör någonting intressant så kontaktar jag alltid källan själv, oftast uppfödaren och hundägaren för att lyssna på dennes version av historien.

Driva rasen framåt?

Vem bestämmer?

Lyssna på andra?

Vilka val ska man ta? (hjärna, hjärta).