Mina egna tankar om rasen:
Australian Shepherd är en av världens mest populära hundraser, vilket kan bero på dess unika färg men även på dess enastående familjära och älskvärda egenskaper. En Aussie är faktiskt skrämmande klok och lojal. Rasen är sedan ett par decennier uppdelad i två varianter, en arbetande typ och en typ vars avelsarbete har fokuserats mestadels på dess exteriör d.v.s. show-hundar. Blandningar mellan dessa två typer av Aussies förekommer ofta och rasen registreras fortfarande som ett. Resultatet av detta kan betyda att det också blir allt svårare att hitta jämna kullar. Detta har även gjort att den arbetande typen [vallhundar] blir allt svårare att finna då många gamla arbetande linjer har ”tvättats ur” med generationerna. Intresset för utställning har för evigt förändrat rasens funktion. Men det finns fortfarande individer som representerar sina linjer på exemplariskt vis. Individer som inte bara fungerar som vallhundar, men som överträffar det mesta. En god Australian Shepherd är nämligen minst lika användbar som ex. en Border Collie eller en Working Kelpie.
Aussien är en äkta en-mans-hund, den älskar sin matte/husse över allting annat. Det finns ingenting den inte vill göra för att vara sin familj till lags. Dessa egenskaper har dock en tendens att gå överstyr om inte ägaren lägger stort fokus på grundträning och socialisering i tidigt ålder. Självklart finns det undantag till denna regel och det finns individer som älskar allt och alla. Dock går dessa särdrag emot rasstandarden. Personligen föredrar jag en öppen och social hund, men då Aussies kan vara något reserverade är det inte hunden för alla…
Följande text är kopierad från Swedish Working Australian Shepherd’s hemsida som gör ett fenomenalt jobb för rasens bevarande som vallhund!
Australian shepherd utvecklades i västra delarna av Amerika som en ranch- och gårdshund för allomfattande gårdsarbete. Det krävdes en tuff, tålig och mångsidig vallhund med en rejäl arbetsmoral. Vallhundens arbete bestod vanligtvis av att flytta mycket stora fårflockar och nöthjordar mellan sommar- och vinterbete, samla in avstickande nöt från buskage samt flytta boskap i trånga utrymmen så som rännor och fållor. Denna typ av arbeten är fortfarande där Australian Shepherd är som bäst och är mest uppskattad.
Australian shepherd kategorieras som en kroppsvallare eller loose-eyed vallhund. Det är en smidig och självsäker vallhund med pondus. Den har en unik vallstil som skiljer sig från vallhundar med eye, då den arbetar nära djuren med en upprätt stil. Samtidigt som hunden uppvisar dessa utmärkande egenskaper har den förmågan och mångsidigheten att kontrollera alla typer av boskap på ett effektivt och medvetet sätt.
Australian shepherd utmärker sig för sin fallenhet att kontrollera stora och/eller långsamma fårflockar och nöthjordar och är mycket uppskattad för sin överlägsna förmåga att på ett effektivt sätt hantera boskap i trånga utrymmen. Australian shepherd är naturligt kraftfull och intensiv och kan lätt läras att anpassa tryck och avstånd beroende på vilken typ av djur de vallar. Som kroppsvallare uppvisar Australian shepherd vid arbete pendlingar, bett och/eller ett auktoritärt skall men även eye om det behövs för att kontrollera djuren.
Pendling
Rasens kroppsrörelser är mjuka, balanserade och vägvinnande när den rör sig lätt från sida till sida bakom flocken för att hålla ihop och förflytta den framåt. Det här är en för rasen naturlig rörelse som den kan fortsatta med i timmar.
Bett
Rasen använder bara bett för att flytta motvilliga eller utmanade djur. Det ideala är ett naturligt bett mot boskapens huvud eller hasor, ett lågt bett i hasen för att flytta nötkreatur eller ett bett mot huvudets nos eller panna för att vända ett djur tillbaka till hjorden.
Skall
Rasen kan använda sig av skall för att flytta på boskap eller i en utmanande situation. Skallet är konservativt och det ska vara autoritärt när det används. Medans ett bett bara påverkar ett enskilt djur så kan ett skall påverka en hel flock och det är som mest effektivt när en flock har stannat, som i en trång ränna. Det rastypiska skallet är framförallt användbart när de samlar ihop nötboskap från buskig terräng.
Eye
Eftersom rasen är en kroppsvallare/loose-eyes hund, så föredrar de att använda sin autoritäritet och närvaro för att flytta boskap. Men om de blir utmanade kan de använda sig av sitt eye på ett tydligt och medvetet sätt tills utmaningen är över.
Fritt översatt från ASCA’s Working description, 2012
Jag vill börja med att observera att denna översättning av ASCA’s Rasstandard är publicerad av mig den 19 november 2016. Det är med vikt jag påtrycker att översättningen är min privata tolkning och korrekthet kan ej garanteras!
Länk till ASCA’s original version (Engelska): http://www.asca.org/wp-content/uploads/sites/35/2016/04/breedstandard.pdf
Skapad den 15 januari 1977: Ändrad 1 juni 2013
INTRODUKTION: Först och främst, Australian Shepherd är en äkta arbetande vallhund, och allt som motverkar hans användbarhet till detta är icke önskvärt. De viktigaste egenskaperna rasen har är övergripande av måttlig storlek och benstomme, balanserad med rätta proportioner och sunda rörelser.
HELHETSINTRYCK: Australian Shepherd är en välbalanserad hund av medelstorlek och benstomme. Han är uppmärksam och livlig, visar styrka och uthållighet kombinerat med ovanlig smidighet. Något längre än hög, hans päls är av måttlig längd och grovhet med färger som ger variation och individualitet i alla exemplar. Ett utpekande kännetäcken är hans naturligt korta eller kuperade svans. Båda könen skall enkelt kunna identifieras.
KARAKTÄR: Australian Shepherd är i första hand en arbetande hund med starka vall- & vaktinstinkter. Här är intelligent och en exceptionell livskamrat. Han är mångsidig och lättlärd: han utför tilldelade uppgifter stilfullt och med stor entusiasm. Han är reserverad mot främlingar men uppvisar ej skygghet. Denna ovanligt mångsidiga vallhund jobbar med mycket power (läs: styrka) och snabbhet för att kontrollera svåra nötkreatur, samt har förmågan att förflytta får utan onödigt mycket tryck. Även om han visar stor bestämdhet i arbetssituationer, så är alla aggressioner gentemot både djur och människor oacceptabelt.
HUVUD: Huvudet skall vara välskuret, kraftigt, torrt, och i proportion med kroppen. Skallen är flat eller svagt välvd; dess längd och bredd i lika proportion som nospartiets plan. Nospartiet är av medium bredd och djup – utan att verka tungt – och avsmalnar gradvis till den väl avrundade nosspetsen. Läpparna ligger nära tänderna och möter munlinjen. [Sedda från sida] så framträds skallen och nospartiets plan parallella. Stopet skall vara måttligt och tydligt markerat.
TÄNDER: En full uppsättning av starka vita tänder som möts i ett saxbett. Ett tångbett är fel. Tänder som är trasiga eller saknas efter skador ger ej minuspoäng. Andra saknade tänder anses som avvikelser från en full uppsättning av 42 tänder.
Diskvalificerade: underbett, överbett och korsbett.
ÖGON: Ögonen är mycket uttrycksfulla som visar mycket uppmärksamhet och intelligens. De är klara, mandels-formade, av medelstorlek och tillsynes placerade lite snett, varken framträdande eller inskjutna. Pupillerna är mörka, väl definierade och perfekt placerade. Ögonfärger är brun, blå, amber; eller någon variationerna däremellan med fläckar och marmorering. Alla ögonfärger är acceptabla i kombination till alla pälsfärger.
Fel: Alla avvikelser från mandel-formade ögon.
ÖRON: Öronen sitter högt på sidorna av huvudet, de är triangulära av måttlig storlek och något avrundade vid spetsen. Spetsen av örat når till, och inte längre än, det inre hörnet av närmaste ögat. Vid full uppmärksamhet bör öronen lyftas från en fjärdedel (1/4) till hälften (1/2) ovanför baslinjen samt byta riktning framåt eller något åt sidan.
Allvarliga fel: Stående öron, allt för stora öron, lågt ansatta ögon utan något lyft från skallbasen.
HALS OCH KROPP: Halsen är fast, ren, och i proportion till kroppen. Den är medellång med något välvd nacke, med inställningen långt in i axlarna. Kroppen är fast och muskulös. Topplinjen upplevs i nivå vid ett naturligt kvadratiskt ställning. (The bottom line carries well back with a moderate tuck-up.) Bröstkorgen är djup och stark med väl välvda revben. Ryggen är till synes stark och bred uppifrån. Korset är måttligt sluttande. Svansen är rak och överstiger inte 10 cm, naturligt stubbsvans eller kuperad.
FRAMSTÄLL: Skulderbladen (scapula) är väl tillbakalagda, med överarmen (humerus) något längre än skulderbladet. Både överarmen och skulderbladet är välmusklad. Frambenen är raka och starka, lodräta mot marken, med måttlig benstomme. Armbågens punkt är placerad under manken och har lika långt till manken som till marken. Fötterna är korta, tjocka, och starka, men de är fortfarande flexibla, visar en liten vinkel när man tittar från sidan. Tassarna är ovala, kompakta, med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna är tjocka och motståndskraftiga; klorna är korta och grova. Framsporrar kan tas bort.
BAKSTÄLL: Bakställets bredd är ungefärligt lika bred som bredden i framstället vid skuldrorna. Vinklingen mellan bäckenbenet och lårbenet (femur) motsvarar vinklingen av skulderbladet och överarmen. Både övre och nedre lår är väl musklad. Knäleden är klart utmärkta; haslederna måttligt vinklad. Mellanfötterna är korta, lodräta gentemot marken, och parallella gentemot varandra när man tittar bakifrån. Tassarna är ovala, kompakta, med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna är tjocka och motståndskraftiga; klorna är korta och grova. Baksporrar tas bort.
PÄLS: Pälsen är av medel längd och struktur, från rakt till något vågigt, och väder resistent. Mängden av underpäls varierar med klimatet. Håret är kort och slätt på huvudet, utsidan öronen, framsiden av frambenen, och under hasorna. På baksidan frambenen och låren bildas måttligt långt och fluffigt behäng. Manen är måttligt lång, mer markant på hanar än tikar. Australian Shepherden är en arbetande hund och skall visas med naturlig päls.
Grava Fel: Icke-typiska pälsar så som överdrivet lång; överflödigt/överdrivit; strävt; eller lockigt.
FÄRG: Alla färger är starka, klara och rika. Tillåtna färger är blue merle, red (röd) merle, helfärgad svart, och helfärgad red (röd), alla med eller utan vita och/eller tan tecken med ingen inbörders rangordning. Blue merles och helfärgade svarta hundar har svarta pigment på nos, läppar och ögonkanter. Red och red merle hundar har röda pigment på nos, läppar och ögonkanter. Ofärgade parter på näsa bör ej utdömas före ett års ålder. På områden kring öron och ögon får alla färger förekomma förutom vitt. Hårkanten av vit krage överskrider ej manken.
Diskvalificerade fel: Andra än ej tillåtna färger. Vita fläckar på kroppen. Ofärgad näsa (dudley nose).
RÖRELSER: Jämna, fria, lätta, och välbalanserade naturliga steg med en lättrörlig och vägvinnande förflyttning. När farten ökar, närmar sig både fram- & bakfötter jämnt kroppens mittlinje under kroppen. Ryggen förblir fast och rak. Från sidan sett ser travet obesvärat och avslappnat ut, istället för ansträngda rörelser. Överdriven räckvidd och drev vid trav är icke önskvärt. Rörelsefel skall bestraffas efter graden av avvikelse från idealet.
STORLEK: Önskvärd höjd vid maken för hanar är mellan 50,80 cm (20 inches) och 58,42 cm (23 inches); för tikar mellan 45,72 cm (18 inches) och 53,34 cm (21 inches), dock, hundens kvalitet skall ej offras i jakten på exakta mått.
Andra Diskvalificerande Fel: Avsaknad av två normala testiklar.