Känner att det är dags för ett nytt blogginlägg i och med vi stiger in i ett nytt år…
Men innan vi blickar in mot det nya året konstaterar jag att det idag är 17 år sedan vår första Australian Shepherd föddes. Stormo Backans Ami skulle bli startskottet på en enorm passion för denna hundras för min del. Jag känner stor tacksamhet i takt med massor av nostalgi när jag nämner hennes namn nu nästan två decennier efter hon föddes. Det är en mycket lång tid som passerat, och mycket har skett både i mitt hundägande och mitt privata liv…
Sedan Ami kom in i mitt liv har det skett så mycket. Jag har träffat mitt livs kärlek Jakob, vi har gift oss och välsignats med en fantastisk liten dotter Stella. Vi har köpt en gemensam gård i Västerbottens inland. Jobbar som entreprenörer och driver ett par gemensamma företag. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad för att vi funnit varandra och att vi delar så många gemensamma intressen. Nu har vi kommit in i en fas av livet där väldigt mycket fokus ligger på familj, företagande, hus & hem. Samt djuren också så klart!
Åter till hundarna då, det har skett mycket sedan vi skaffade vår första Aussie och det viktigaste att nämna då torde vara den erfarenhet och kunskapsbank vi införskaffat oss längs vägen. Preferenser och prioriteringar har skiftat och extra mycket fokus har tvingats till. Ett tag kände jag för att verkligen ge upp drömmen om Australian Shepherd avel efter så många individer som aldrig ”höll måttet”. Ett kort tag va jag och Jakob dessutom utan vallhund (vem skulle tro det?!) men så en höstkväll för XX år sedan fick vi höra tals om kullen som Tjahppe kommer från (också i USA) och vi sa:
Nu får det bära eller brista. Vi gör ett sista försök med denna ras, och ännu en import, även om det nu är en hanvalp …
Det bästa som kunde hända oss. Tjahppe gav nya krafter, nya ambitioner och framförallt nya visioner! Nu, 3,5 år senare, ser vi frukt från detta språng av tro.